Älsklingsfrö®

och DET har verkligen tagit sin lilla tid. Redan i början utav förra veckan hade jag plockat fram mönster, tyger och annat smått och gått som behövdes för att komma igång med skapande till mig själv. Trötthet, feber och lite annat tjaffs har dock satt stopp för produktion. Jag har länge haft en tanke i huvudet gällande en långärmad tröja med muddavslut i ärmar och bredare muddavslut på själva tröjan. Inspiration delvis från en tröja/överdel som jag köpt och använt flitigt. När jag väl konstaterade att Svenska Mönster hade ett bra mönster jag kunde utgå ifrån, med lite ändringar så var det ju bara att sätta igång, eller? Ibland är startsträckan väldigt lång. Eftersom jag sedan tidigare har erfarenhet av att Svenska Mönsters måttangivelser inte stämmer för mig så hade jag bestämt mig för att sy en prototyp i ett mindre fint tyg först. Trots tidigare erfarenheter hade jag denna gång bestämt mig redan från början för att mäta mig själv ordentligt och utgå från mönstrets mått och välja storlek utifrån detta. Men hädanefter skall jag välja den storleken som jag VET att jag själv har, oavsett vad måtten säger. Det blev för stort, så klart, även om jag nu kan använda plagget dock mer som en klänning/tunika. Och jag har redan ändrat i mönstret så att jag bara har att klippa till när andan faller på. Dock kommer jag först göra en andra prototyp i ett tyg som jag inte är särskilt rädd om, men som jag kan tänka mig att bära som ett plagg (det har förövrigt använts till en klänning tidigare).


Tunikan är ganska så urringad och det var länge sedan jag använde mig av ett plagg med sådan urringning. Men det blev riktigt snyggt. Och ja, det var ju tänkt att plagget skulle bli en längre top, men det blev nästan som en kort klänning i stället och muddavsluten i ärmarna fick utebli då tyget helt enkelt inte räckte. Muddkanten nedtill (som blev aldeles för lös, därav klänningsstuket) fick skarvas på fyra ställen samt att jag invändigt fick använda enfärgat vitt tyg i stället. Men en prototyp är ju en prototyp så det är inte hela världen.

  
Samtliga dekorsömmar är sydda på CoverPron med avig trippelsöm och turkos tråd. Delvis för att dölja skarvarna, eller kanske snarare förhöja effekten av dem *skratt*. Tanken var att även den sista sömmen skulle sys på samma vis men CoverPron ville inte samarbeta över skarvarna så efter 4-5 försök och upprepande av söm gav jag upp och använda gamla hederliga maskinen och "kråksparken" i stället. Valde dock att ta tråd ton i son för att det skulle ge en mer osynlig effekt.


En liten close up på CoverProns förträffliga tvillingsöm.

Japp, nu är alltså tanken att jag skall prova mönstret med de nya ändringarna. Med andra ord kommer det bli mer vuxenkläder i bloggen, förhoppningsvis inom en inte alltför avlägsen framtid. Det ÄR kul att sy åt sig själv också, men det kräver ju lite mer eftersom det finns så mycket mer som kan gå fel gällande passformen. Men ni lär bli varse när det har hänt igen *ler* för inget slinker förbi den här bloggen, det är då ett som är säkert ;-)

Och så en helt OT avslutning på detta inlägg. Ikväll fick jag erfara att en olycka händer alltför lätt. Skulle ta "kvällspromenaden" bort till postlådan och hojtade till maken "hjälper till snart, ska bara hämta posten om jag inte slår ihjäl mig på vägen". Hann gå ett par steg och så for fötterna iväg ut i ingenstans och jag landar...på bakhuvudet. Smärtförnimmelser i form av blixtar framför ögonen och riktigt vidrigt ont i bakhuvudet, kan dessutom knappt öppna käken. Skriker rakt ut av smärtan och maken försöker få upp mig ifrån den såphala genomblöta uppfarten. Barnen är helt förtvivlade. Och till råga på allt så gick glasögonen i två delar. Förvisso en liten sak i sammanhanget. Nu två timmar senare har jag bara en dov huvudvärk, men jag lär vila från jobb imorgon. Bula stor som en pingisboll och jag vill lova att den gjorde riktigt ont. Jag som i vanliga fall har ett ganska platt bakhuvud har nu en ovanligt rund huvudform *skratt*. Men nej, vi har inte åkt in till sjukan, förvisso kanske jag åkt på en lättare hjärnskakning och eventuellt fick käken sig en känga på något vis, men jag har inga andra symtom på någon värre variant av hjärnskakning/blödning. Jag brukar se bulor som ett gott tecken = det blöder utåt i stället för inåt. Ingen bula, men riktigt ont, ja det är då man skall börja oroa sig. Nu skall resten av kvällen och morgondagen ägnas åt VILA!